bitchibella.blogg.se

Huvudvärk satan i två dagar nu och idag ont i halsen och snorig. Vad är det frågan om? Var sjuk förra veckan :O Jag har slutat röka och varit duktig med vitaminer, antioxidanter, allt jag äter (nästan i alla fall) så herr bacill inte ska kunna anfalla... :(

Jag ska ju jobba dubbelt i helgen så detta har vi inte tid med.

Allt är inte vad man tror. Relationer byggs upp igen. Lycklig är jag. Trött, men lycklig. En vändning börjar synas och kännas...

God natt

Började med att lillebror vidarebefordrade idel sms från vår mor. Jag vill då inte se dom egentligen, har nämnt det men det har han nog glömt. Idag har det varit jobbigt. Har verkligen känt att jag inte orkar mer. Jag skulle så gärna radera ut henne, adoptera bort föräldrarskapet. Bort! Man kan adoptera bort barn, varför inte föräldrar??

Hon ÄCKLAR mig. Bara att höra hennes röst gör att min ryggrad vrider sig. Hela hennes uppenbarelse gör mig illamående och jag får rysningar. Hon födde mig, det är min mor. Hon är HEMSK.

Alla säger "lägg energi på dig själv" "tänk inte på henne" och så vidare. Vet ni vad? Det är inte så lätt. Hon är min mor!
Tänk er själva in i det för en stund. Det här är en människa som förstört min barndom, mina bröders liv, låtit mig se och höra saker som ett barn inte ska se eller höra (inte ens vuxna), misshandlat mig brutalt, psykat mig med att låtsas att jag inte finns, anmält mig till polisen under många år för alla möjliga brott, ringt och talat om att min lillebror är död (det var han inte men det tog 24 timmar innan jag fick svaret!), som gav mig sömntabletter och vin så jag skulle bli lugn, gömma mig (och min lillebror) på tåget och stjäla med oss saker, senast för två år sedan hotat att ha ihjäl mig. Allt detta och mycket mycket mer under trettio år och hon har inte slutat än. Fundera på det en stund..

Jag vill flytta så förbannat långt bort så ni anar inte. Men mitt barn bor här och så länge han gör det, så gör jag det.

Så när jag ibland säger att jag inte orkar mer, då menar jag det.

God natt

Sovit hyfsat efter liv inatt. Denna gång min lillebror som ständigt går som en elefant... Vid två på natten. Ja det är lyhört här och ja jag är krävande. Jag älskar tystnad och är förmodligen rätt ensam om det.

Jag hör hemma ute i skogen. Så är det bara. Avskyr stadsljud, grannar som hörs, allt som hörs, till och med katten (nu har jag en ganska tyst katt, vi är som gjorda för varandra) och skulle någon snarka bredvid så skulle vi sova i skilda rum. Förmodligen skilda våningar...

Sonens röst..

Samtalet som berättar att ambulans är på väg för att hämta honom.

I just det läget vill man ha en förälder att ringa.

Med fam. Karlsson/Johansson!!! I övrigt denna helg är jag osällskaplig. Det ska städas, sys gardiner, monteras gardinstänger (hur vet jag inte än...), fixas i ordning här hemma med andra ord....

Hade ju mejlat till två olika gym för en vecka eller två sen. Ett har svarat och vi har ändrat tid för ett möte en gång, jag är ju sjuk, medan det andra inte ens har svarat. Gissa vilket man väljer då ;) Så, Tjejernas Athena i Norrköping är vinnare kan man säga. Bra service, personligt bemötande och snabba. Känns bra för en person som inte är vidare förtjust i att svettas tillsammans med andra människor... Men, nu ska det bli av!

Det blev en vaken natt.. Somnade ett antal ggr och vaknade lika många, tills sen natt så min själ bestämde sig för att slumra. Vaknade med ett ryck vid sju och efter envis katt som trampade på mig.
Sitter nu här, i halvmörker, dricker mitt kaffe, kastar bollen till katten, njuter av tre lediga dagar... ;)

Tystnad. Inga människor. Var ifred och tänka.. Ska försöka med det. Min själ är lite trött.

Inget fel på aptiten, bara ett illamående som svänger o en envis trötthet... Kurering pågår! Tar ett par färska ingefärsskivor i en kopp hett vatten medan lunchen puttrar ;)

Har jag inte det sötaste miniskärbrädat?? Fisken! Min son gjorde den till mor för en så där 10-15 år sedan

Började för två månader sedan, hamnade i svacka (massor av privata händelser), och nu så börjar jag om. Ruta ett! Sanna Ehdin och jag kör hårt. Klokare människa gällande mat och hälsa har jag inte hört talas om (för utom Bodil på Vårt Alternativ då).

Varm så kroppen kokar, illamående, trött, snorig de Lux... Så ont i kroppen. Allt smakar skrutt.

Eller? För idag vaknade jag av mig skälv vid sju och var bara lite trött. Men gick raskt upp, fixade mat till hysterisk katt, frukost och kaffe till mig :)
Reflexologin igår var som sagt smärtsam och idag känner jag mig motiverad. Dag 10 utan cigarett och reningen pågår. Att ha levt med kronisk smärta i över 15 år är tufft. Bara ett år är tufft. Men jag har en toppenmotivatör i mitt liv, Bodil, som behandlar mig med reflexologi, hon är otroligt coachande och motiverande till ett bättre liv! OM man är beredd att samtidigt jobba själv med sin kropp och själ, annars går det inte. ;) Inget för latmaskar eller karaktärslösa människor..

Har inte bestämt mig för vilket gym det blir.. Jag måste ju anpassa efter mina lediga tider..

Hon är sjuk, magsjuka. Stackars! Det är de värsta jag vet! Jag ska in och jobba, är egentligen ledig idag, men har sagt att hon får ringa om det behövs. Det var bara tre timmar, så det är inte så märkvärdigt ;) Bara jag får ligga och grisa på morgonen en stund... Det gör jag ju nu.

Idag är sista dagen för julmässa.. Och sen ska ekipaget köras ner till Gryt, eg ikväll och det kanske jag gör, annars måste jag leta parkering för bil o släp ikväll och det vet bi ju hur enkelt det är.
Nästa helg är det julmarknad i g:a Linköping, då ska jag köra dom också, men då är det min lediga helg! Ska inte göra ett piss mer än nöden kräver, detta tog lite för mycket på mig känner jag.

Upp och dags för lite kaffe :) Mycket kaffe.

Lagt mig nu. Vilken lång arbetsdag... 8-21.30. Lagom va? Men nästa helg.... Då är det mina lediga dagar!
Jag har hänt på min livsstil. Hälsan är på väg mot något bättre. <3 Hoppas innerligt att detta håller i sig och att jag har karaktär. Jag orkar inte leva så dåligt. Min kropp höll på att bryta ihop.. Sen tror jag att jag är på väg att bli nykterist. Jag tål ju då inte alkohol uppenbarligen, inte ens små mängder längre. Jag har blivit en kines... Dom flest kineser saknar ett enzym som gör att de går från att dricka till baksmälla direkt, dom missar det roliga ruset så att säga. Just så gör jag..

Ja ja, nu ska jag dricka mitt magnesium och sen sova...Zzz upp kl 6 igen.

Japp, jag vill pyssla o pilla. Det är roligt och jag kopplar av...

Men det känns som om jag är det. Igår var jag till Ekenäs med släpet och lastade ur. Monterade den förhatliga ställningen av järn. Bar ur stekbord, vars platta är av järn (60*40 cm eller nåt). Min far tror fortfarande att jag är så stark som jag var för 15 år sen.
Sen åkte jag tillbaka, letade gratisparkering igen, hittade den och gick hem. Så slut! Vilade lite och sen gav mig iväg till mitt eget jobb. Så har veckan sett ut. Ett farande överallt och andra kanske tycker detta är ingenting, men jag har en kropp som inte mår bra och inte orkar så mycket. Och ett privatliv som inte är avundsvärt.
Men min chef sa en bra sak: Det där får du skaka av dig, inget du har med att göra. Så enkelt så rätt!

Jag är trött, så jävla trött. Men det gör också att jag inte orkar bry mig i onödan.

Möte på jobbet 8.15 som varade till ca 10. Sen ner o möta far, skjutsade honom till verkstan'. Sen satte jag av mot Viken... Hederliga Valdemarsvik. Hålan som Gud glömde och jag avskydde. Får ångest bara jag närmar mig! Väl åka ses genom är det värre och värst när jag är tvungen att stanna på. Statoil och handla "katastrofvajer"... Människor känner igen mig. Jag vill bara bort! Ler och är trevlig, handlar, går ut till bilen och så iväg. Mot Gryt. Någon kilometer efter jag lämnat hålan, infinner sig lugnet...

Varför är det så? Jo jag avskyr det där stället!!!! Människorna som bor där!! Men inte Gryt <3 Det stället tycker jag om och ligger mig kärt om hjärtat..

Dagen har i princip bara varit strulig, men så är det min fars bil (som sonens kompis kvaddat) jag kör med och fars släpkärra jag skulle hämta. Min far är expert på små filliduttiga lösningar... Även denna gång. Och det ska man liksom bara fatta. Jisses... Jag orkar inte ens förklara, men ett ormbo av kopplingar, lås, spännen och en jävla massa smuts! Och jag i arbetskläder (med andra ord fin blus, byxor och stövlar...). Jag kom hem med fingrarna fulla av olja. Dagens positiva? Jo jag hittade en ledig gratisparkering för bil och släp <3 och då var jag så slut att jag nästan stod och sov.

I morgon ska jag köra bil o släp till Ekenäs. Och sen tillbaka till mitt eget arbete. Sen ska jag köra de unga tu, min arga svärdotter (arg på mig) och min son, fre lörd sönd fram och tillbaka till Ekenäs varje dag, plus att jag själv ska jobba på mitt eget jobb. Så denna vecka blir trött. Typ. Grr.... Aldrig mer!

God natt.

Av en händelse så blev jag säkerhetsansvarig på jobbet. Möte nu 8.15. Ingen sovmorgon idag heller, mina dagar börjar se normala ut! :))

När allt inte är okej, långt ifrån okej :( Hur fan kunde detta hända???

Börjar dagen med trötthet. Somnade runt tre i natt, tvätta vid sju i morse, sovit lite och är grinig! Kunde ju inte tvätta igår för då hoppade jag in o jobbade, annars tvättar vi aldrig på morgonen... I vilket fall. Ligger o sover mellan torkningarna, hör en röst skarpt "Camila!" Kollar mobilen. Hon har ringt igen. Bara att hon är vaken före mig är ju ett mirakel.. Hon ringde lillebror med och tack vare att han sitter på jobbet, så ser han inte vem som ringer. Pratar med henne och sen ringer mig för att tala om det. Skiter väl jag i.. Känns som om jag aldrig får växa upp, hon hänger i hälsenorna som en jävla igel.
Tanken på flytta en bit bort växer sig starkare för varje dag.. Det är som en enda stor svart bubbla och i den lever vi i den här skadade familjen. Lycka till alla människor som åker runt och jobbar, rör på sig, ser massor, träffar mycket folk!! Här är man bara låst. Och en ständigt gnagande oro - dyker hon upp? Möter jag henne?

Usch

Det är så jobbigt ibland att vara ensam om allt. Ni som har någon, var glada över det.. Jag har fått så mycket skit sista tiden och nu är jag trött. Min själ är ledsen. Trött. Vill inte mer. Skulle ha en man som bara la armen om mig och sa "Det ordnar sig, jag fixar det här". Sen skulle jag somna. God natt.

Så pissed off!!

Jävligt intressant alltså. Har man haft en så fucked up barndom som jag, och har en mor som konstant biter en i arslet, så är det BRA att läsa detta ämne. För att förstå sig själv bättre. Och henne.. Även annat. Min far har inte alltid varit nån ängel, tro inte det. Han är orsak till mycket skit i mitt liv också. Men skillnaden där är, han VILL förändras. Det vill inte häxan surtant.

Mötte mitt barns far igår på oväntat ställe - katakomberna på jobbet - han jobbar visst där. Pratade rätt länge. Skönt att prata med honom utan hans enerverande jävla fru. Gillade henne i början, ända tills hennes verkliga bittra sida kom fram. Hur står han ut??
Stod och tittade på honom och tänkte "Snygg han är" och "Oj vilka blå ögon han har, har dom alltid varit så blå". Klart dom har det. Men så mitt i allt, när han skrattar, så ser jag ju med ett annat ansikte. Min sons.. Så lika dom är! Då blev det rörigt i mitt huvud och jag sa till sist att jag måste gå tillbaka till jobbet (skulle ju bara hämta posten).

Ibland undrar jag hur livet hade sett ut om vi fortsatt att vara ihop? Hade min son fått en lättare uppväxt? En närvarande mamma och pappa. Vi var ju ihop en gång till efter han föddes, det sprack tyvärr. Men oj vad jag var kär i den mannen..

Näpp, lite kaffe och plugga vidare!

Min hälsa far illa... Lever med astmaspray och äter för mycket godis/chips. Detta håller fan inte. Samtidigt går jag på regelbunden behandling för min värkande kropp. Jag får mer värk dessutom av fel kost och detta jävla rökande.. Kvällar, tyst och lugnt, då går jag ut och tar en cigg. Allt detta resulterar i att jag givetvis mår sämre.. Men ibland är det så svårt, när den där HÄXAN pissar på mitt liv. Samtidigt så tänker jag "Ska hon få mig till att behandla min kropp illa??"...
Så nu vill jag ändra på det. Jag har lagt ut massor av pengar på det och ska lägga lika mycket tid på det. Jag vill må bra!

Om man läser mitt tidigare inlägg. Skyller på tröttheten. ;)

Jag kan inte skriva vad som hänt, men efter att ha börjat denna dag med riktigt illa läge som vände till ett riktigt bra läge, så är jag TACKSAM. Vad betyder mest här i livet? Att ens nära har det bra.. Och en själv förstås men det förstår ni ju ;) Men min unge och sambon hade fått ett jätteproblem som var allvarligt. Men nu är det i princip löst. Jag tackar också tre för att mitt kontantkort gör att jag ringer gratis till alla fasta nr. Behövligt idag ;)

Jag är nu trött, gårdagen blev något sent i säng. Halv fyra. Vaknade vid halv elva och har inte gått utanför dörren idag.. Lyckats brodera lite och virkat mig en ring <3 Sånt pillidill älskar jag. Men nu är jag trött och har huvudvärk, den har hängt med mig hela dagen som en trogen kompis, och vill sova.

Förresten, började dagen med ett missat samtal från mor och med ett intalat meddelande. Det gav mig rysningar att höra hennes röst, men glömdes sen bort. Jag har ju barn som ser till att jag får annat att tänka på ;)

Saknar mina vänner! Måste ses snart.. Är lätt isolerad.

Men inte förrän 25:e....

Tösen sover, katten är vaken (alltid vaken först av alla) och jag sitter här med kaffekopp nr två.. Funderar på hur livet kan te sig egentligen.
Jag växte upp med en skitbarndom, mestadels, det fanns små ljuspunkter men inte många. Tonårstiden var hemsk, massor med ångest och nervositet, osäkerhet och rädsla. Tiden mellan 20-30 år, tuff som satan, ensam med barn och kort tid en underbar pojkvän. Barnet blir sjukt för all framtid, men jag trodde han skulle dö. Kämpande med jobb, utbildningar, mer osäkerhet. Utan starka kvinnliga förebilder, bara en dominant far, så är det svårt att utvecklas som kvinna. Så det gick inget vidare. Min lillebror flyttar till mig. Dags att fostra en 17-åring.. Tiden 30-40 år. Mer kämp och osäkerhet, börjar upptäcka att pappa har inte alltid rätt och att mina pojkvänner är mest skit. Allt detta växer min unge upp med. Detta underbara barn.. Nutid. Kämpar inte fullt lika mycket, saker och ting börjar landa. Under alla dessa år, från ca 20 år och tills nu, har min mor anmält mig så många gånger för olika saker att jag inte ens minns. Jag vet inte hur många gånger jag är anmäld eller för vad. Det är olika. Förtal är det mest populära ordet. Misshandel har jag också blivit anmäld för.
Min pappa har varit en stark person bakom mig, på ett sätt. Men han har haft ett sjukt bekräftelsebehov och egocentrerat sätt. Jag har i princip fostrat mig själv och mina syskon.

Gnäller jag? Nej. Utan allt detta hade jag inte varit den jag är idag, jag hade inte klarat allt jag klara. Men, ibland blir man lite trött. Mentalt. Då är det dags att säga stopp. Jag gjorde det igår. Förklarade för min mor att hon nu är död för mig och aldrig behöver göra sig besvär med kontakt igen. Jag har aldrig kontaktat henne, förutom för två månader sedan. Första gången. Det gör jag aldrig om.

Jag är så glad att jag har min lilla familj och mina älskade vänner, utan er hade mitt liv tett sig ganska annorlunda. Men mest tacksam är jag över min son.. Utan honom hade jag varit alkoholist och förmodligen död. Älskar dig oändligt.

Uppiggande inlägg va? ;) Nu ska jag cykla till jobbet och spana in puddingen mitt emot... Hi hi. Han är bra söt..

Min svärdotter <3 Hon vill inte sova ensam hemma när min son är borta. Mysigt tycker svärmor.. :)

Jo jag vet att jag är lik henne, är ju hennes enda dotter också. Men jag är väldigt lik pappa med, fast mindre med skägg... Vad jag vet.

Ska laga mat. Vänta på svärdottern, vi ska mysa. Båda två har fitthuvuden till mödrar. Så vi förstår varandra.

Ett pip från grannen idag och han får stång-de-Lux uppkörd i stolgångnen.....

Här skriver man ett inlägg via iphonen och det bara försvinner.... Det går bra för mig. 

Jag tjatar om min granne, jag vet, men han förstör mitt psyke. Jag orkar inte mer. Igår gick jag in, han fattade direkt, han skulle sänka. Han är jättetrevlig när han öppnar, men jag anar viss irritation.

Jag går in igen, vill bara sitta och se på film efter en jävla pissvecka. Min mor har attackerat mig hela jävla veckan med sina sjuka sms. Ja mamma, NU hänger jag ut dig som du påstår att jag gjort i alla år. Det har jag inte tidigare, men NU gör jag det. FÖR JAG ÄR SÅ JÄVLA TRÖTT PÅ DITT DITT FÖBANNAD AS TILL MÄNNISKA. 

Så, nu var det sagt. 

Jag sätter mig i soffan, kollar på Sherlock Holmes, på rätt hög volym. Genom dialogen på tv:n så hörs det tydligt "dunk. dunk, dunk" hela jävla tiden. Nej, han har inte sänkt. Jag tänker att jag kanske är överkänslig (galen mamma, mens och huvudvärk?), men nej, jag står fan inte ut. Ringer på igen, han pratar lika trevligt och frågar om han får komma in och lyssna. Be my guest... Och ja, han hör att basen dunkar igenom rätt rejält (hade tv:n på med flit så han skulle förstå). Han lovar då att sänka. Pratar lite med min katt på vägen ut och jag talar om att hon inte tycker om människor (?). Var kom det ifrån?? Jag menade förmodligen att JAG inte tycker om människor.. 

Jag sätter mig igen med min jävla godispåse. Han skulle sänka och jag tror det sänktes lite, men det dunkar fortfarande igenom. Jag skiter i det och kollar vidare. Efter ett tag, ja då höjs det igen. 

Nu kommer HATET. 

Jag börjar då hata honom på riktigt. Är han KORKAD?? Tårarna tränger innanför ögonlocken och jag vill bara bort så långt åt helvete det bara går. Varför bor jag i lägenhet? Jag hatar ju det!!!!! Vill till landet, tystnad. lugn och inga jävla människor! 

Cyklar ner till Coop, kl är 21.45, köper cigg, måste lugna nerverna. Sätter mig på gården, röker... Då öpnnar han sitt fönster. Musiken ljuder på gården.. Han spottar då rakt ut, en hårsmån från mig, han ser inte mig för han står en bit in i rummet. Gris. Jag orkar inte mer. Ringer min vän och överöser henne med kris och panik. 

Inne. Lägger mig. Har meditation i öronen, andas andas andas... kl är 23.10. En kvart senare är det tyst. Grannens dörr slår igen, dom lämnar huset. 

Peace. 

Min svärdotter och hennes kompis. Just vad jag behövde som avslut på den dagen.. Min svärdotter var dessutom med mig på jobbet ett tag, fikade och pratade. Så mysigt.

Och så fick jag skjuts hem av min vän, så skönt att se dig!

Min mor har inte förändrats ett dugg, det har nu visats sig. Så elak och kan inte erkänna sina fel. Jag bad om ett enda förlåt och fick ett utlägg på tiotalet sms om hur enormt svårt hennes liv varit och hur hemsk jag var som barn. Jobbig, otroligt bortskämd och sjukt otacksam. Och detta är jag tacksam för, för då förstår jag var mycket av min ångest och andra saker i vuxen ålder kommer ifrån.
Min mor kunde psyka mig brutalt. Hon låtsades inte se mig och jag var luft när jag var barn. Sen kunde det vända och hon var som vanligt igen. När jag flyttade till min pappa, när jag var 11-12 år, så var jag rejält "fucked up". Sår som satt sina djupa spår.
Nu ska jag jobba med att acceptera så jag kan släppa det sista.

bortförklarar nu misshandeln på min tioårsdag med att jag var ett otroligt provocerande och otacksamt barn som hon endast vid ett tillfälle tappade humöret på.

Dra åt helvete ditt egoistiska kräk till människa. Är min tanke då om henne.

åker iväg och jobbar åt morfar.. Han har sitt vanliga jobb i veckorna och sen iväg på helger åt morfar. Nej det är inte okej. Man klarar det en gång men sen kommer tröttheten... Och mitt barn har diabetes. Mamma gillar inte detta! Fick nyss samtal från ungen, han lät så trött.. Jobbat till 24 i natt, somnat ett par timmar senare (hem och varva ner först, jag vet, jag har själv jobbat där) och sen upp kl 6. Inte okej.
Nu fick jag veta att han måste sjukskriva sig idag på vanliga jobbet för att kunna åka på andra jobbet. Inte bra. Då ringer jag morfar och givetvis gör mig osams med honom... Suck. Ställer till problem för honom? Ja men för mitt barn kan det betyda att han blir av med jobbet. Nu sa sonen att jag inte skulle lagt mig i, helt rätt, men svårt. Jag vet hur pådrivande min far kan vara.. Men jag glömde hur bestämd min unge kan vara. ;)

Det stryper mig sakta.. Med slem och att det sakta krymper i halsen. Vidrigt. Trött o vill bara sova...