bitchibella.blogg.se

Jag kan inte skriva vad som hänt, men efter att ha börjat denna dag med riktigt illa läge som vände till ett riktigt bra läge, så är jag TACKSAM. Vad betyder mest här i livet? Att ens nära har det bra.. Och en själv förstås men det förstår ni ju ;) Men min unge och sambon hade fått ett jätteproblem som var allvarligt. Men nu är det i princip löst. Jag tackar också tre för att mitt kontantkort gör att jag ringer gratis till alla fasta nr. Behövligt idag ;)

Jag är nu trött, gårdagen blev något sent i säng. Halv fyra. Vaknade vid halv elva och har inte gått utanför dörren idag.. Lyckats brodera lite och virkat mig en ring <3 Sånt pillidill älskar jag. Men nu är jag trött och har huvudvärk, den har hängt med mig hela dagen som en trogen kompis, och vill sova.

Förresten, började dagen med ett missat samtal från mor och med ett intalat meddelande. Det gav mig rysningar att höra hennes röst, men glömdes sen bort. Jag har ju barn som ser till att jag får annat att tänka på ;)

Saknar mina vänner! Måste ses snart.. Är lätt isolerad.

Men inte förrän 25:e....

Tösen sover, katten är vaken (alltid vaken först av alla) och jag sitter här med kaffekopp nr två.. Funderar på hur livet kan te sig egentligen.
Jag växte upp med en skitbarndom, mestadels, det fanns små ljuspunkter men inte många. Tonårstiden var hemsk, massor med ångest och nervositet, osäkerhet och rädsla. Tiden mellan 20-30 år, tuff som satan, ensam med barn och kort tid en underbar pojkvän. Barnet blir sjukt för all framtid, men jag trodde han skulle dö. Kämpande med jobb, utbildningar, mer osäkerhet. Utan starka kvinnliga förebilder, bara en dominant far, så är det svårt att utvecklas som kvinna. Så det gick inget vidare. Min lillebror flyttar till mig. Dags att fostra en 17-åring.. Tiden 30-40 år. Mer kämp och osäkerhet, börjar upptäcka att pappa har inte alltid rätt och att mina pojkvänner är mest skit. Allt detta växer min unge upp med. Detta underbara barn.. Nutid. Kämpar inte fullt lika mycket, saker och ting börjar landa. Under alla dessa år, från ca 20 år och tills nu, har min mor anmält mig så många gånger för olika saker att jag inte ens minns. Jag vet inte hur många gånger jag är anmäld eller för vad. Det är olika. Förtal är det mest populära ordet. Misshandel har jag också blivit anmäld för.
Min pappa har varit en stark person bakom mig, på ett sätt. Men han har haft ett sjukt bekräftelsebehov och egocentrerat sätt. Jag har i princip fostrat mig själv och mina syskon.

Gnäller jag? Nej. Utan allt detta hade jag inte varit den jag är idag, jag hade inte klarat allt jag klara. Men, ibland blir man lite trött. Mentalt. Då är det dags att säga stopp. Jag gjorde det igår. Förklarade för min mor att hon nu är död för mig och aldrig behöver göra sig besvär med kontakt igen. Jag har aldrig kontaktat henne, förutom för två månader sedan. Första gången. Det gör jag aldrig om.

Jag är så glad att jag har min lilla familj och mina älskade vänner, utan er hade mitt liv tett sig ganska annorlunda. Men mest tacksam är jag över min son.. Utan honom hade jag varit alkoholist och förmodligen död. Älskar dig oändligt.

Uppiggande inlägg va? ;) Nu ska jag cykla till jobbet och spana in puddingen mitt emot... Hi hi. Han är bra söt..

Min svärdotter <3 Hon vill inte sova ensam hemma när min son är borta. Mysigt tycker svärmor.. :)

Jo jag vet att jag är lik henne, är ju hennes enda dotter också. Men jag är väldigt lik pappa med, fast mindre med skägg... Vad jag vet.

Ska laga mat. Vänta på svärdottern, vi ska mysa. Båda två har fitthuvuden till mödrar. Så vi förstår varandra.

Ett pip från grannen idag och han får stång-de-Lux uppkörd i stolgångnen.....

Här skriver man ett inlägg via iphonen och det bara försvinner.... Det går bra för mig. 

Jag tjatar om min granne, jag vet, men han förstör mitt psyke. Jag orkar inte mer. Igår gick jag in, han fattade direkt, han skulle sänka. Han är jättetrevlig när han öppnar, men jag anar viss irritation.

Jag går in igen, vill bara sitta och se på film efter en jävla pissvecka. Min mor har attackerat mig hela jävla veckan med sina sjuka sms. Ja mamma, NU hänger jag ut dig som du påstår att jag gjort i alla år. Det har jag inte tidigare, men NU gör jag det. FÖR JAG ÄR SÅ JÄVLA TRÖTT PÅ DITT DITT FÖBANNAD AS TILL MÄNNISKA. 

Så, nu var det sagt. 

Jag sätter mig i soffan, kollar på Sherlock Holmes, på rätt hög volym. Genom dialogen på tv:n så hörs det tydligt "dunk. dunk, dunk" hela jävla tiden. Nej, han har inte sänkt. Jag tänker att jag kanske är överkänslig (galen mamma, mens och huvudvärk?), men nej, jag står fan inte ut. Ringer på igen, han pratar lika trevligt och frågar om han får komma in och lyssna. Be my guest... Och ja, han hör att basen dunkar igenom rätt rejält (hade tv:n på med flit så han skulle förstå). Han lovar då att sänka. Pratar lite med min katt på vägen ut och jag talar om att hon inte tycker om människor (?). Var kom det ifrån?? Jag menade förmodligen att JAG inte tycker om människor.. 

Jag sätter mig igen med min jävla godispåse. Han skulle sänka och jag tror det sänktes lite, men det dunkar fortfarande igenom. Jag skiter i det och kollar vidare. Efter ett tag, ja då höjs det igen. 

Nu kommer HATET. 

Jag börjar då hata honom på riktigt. Är han KORKAD?? Tårarna tränger innanför ögonlocken och jag vill bara bort så långt åt helvete det bara går. Varför bor jag i lägenhet? Jag hatar ju det!!!!! Vill till landet, tystnad. lugn och inga jävla människor! 

Cyklar ner till Coop, kl är 21.45, köper cigg, måste lugna nerverna. Sätter mig på gården, röker... Då öpnnar han sitt fönster. Musiken ljuder på gården.. Han spottar då rakt ut, en hårsmån från mig, han ser inte mig för han står en bit in i rummet. Gris. Jag orkar inte mer. Ringer min vän och överöser henne med kris och panik. 

Inne. Lägger mig. Har meditation i öronen, andas andas andas... kl är 23.10. En kvart senare är det tyst. Grannens dörr slår igen, dom lämnar huset. 

Peace. 

Min svärdotter och hennes kompis. Just vad jag behövde som avslut på den dagen.. Min svärdotter var dessutom med mig på jobbet ett tag, fikade och pratade. Så mysigt.

Och så fick jag skjuts hem av min vän, så skönt att se dig!

Min mor har inte förändrats ett dugg, det har nu visats sig. Så elak och kan inte erkänna sina fel. Jag bad om ett enda förlåt och fick ett utlägg på tiotalet sms om hur enormt svårt hennes liv varit och hur hemsk jag var som barn. Jobbig, otroligt bortskämd och sjukt otacksam. Och detta är jag tacksam för, för då förstår jag var mycket av min ångest och andra saker i vuxen ålder kommer ifrån.
Min mor kunde psyka mig brutalt. Hon låtsades inte se mig och jag var luft när jag var barn. Sen kunde det vända och hon var som vanligt igen. När jag flyttade till min pappa, när jag var 11-12 år, så var jag rejält "fucked up". Sår som satt sina djupa spår.
Nu ska jag jobba med att acceptera så jag kan släppa det sista.

bortförklarar nu misshandeln på min tioårsdag med att jag var ett otroligt provocerande och otacksamt barn som hon endast vid ett tillfälle tappade humöret på.

Dra åt helvete ditt egoistiska kräk till människa. Är min tanke då om henne.

åker iväg och jobbar åt morfar.. Han har sitt vanliga jobb i veckorna och sen iväg på helger åt morfar. Nej det är inte okej. Man klarar det en gång men sen kommer tröttheten... Och mitt barn har diabetes. Mamma gillar inte detta! Fick nyss samtal från ungen, han lät så trött.. Jobbat till 24 i natt, somnat ett par timmar senare (hem och varva ner först, jag vet, jag har själv jobbat där) och sen upp kl 6. Inte okej.
Nu fick jag veta att han måste sjukskriva sig idag på vanliga jobbet för att kunna åka på andra jobbet. Inte bra. Då ringer jag morfar och givetvis gör mig osams med honom... Suck. Ställer till problem för honom? Ja men för mitt barn kan det betyda att han blir av med jobbet. Nu sa sonen att jag inte skulle lagt mig i, helt rätt, men svårt. Jag vet hur pådrivande min far kan vara.. Men jag glömde hur bestämd min unge kan vara. ;)

Det stryper mig sakta.. Med slem och att det sakta krymper i halsen. Vidrigt. Trött o vill bara sova...

Practical Magic - med Sandra Bullock <3

Idag har smsen haglat från mor, ömsom gulliga så det förslår och ömsom tokiga.. Jag vet varken ut eller in. Jobbigt när man vill ha mors kärlek och den kommer i en konstig form.. Varför fick jag inte en bullbakande tjock lite morsa som luktade kanel hela dagarna???!!!! Nej jag fick en bitsk, bipolär sak med sjuk humor... Rolig? Ja. Trygg? Inte ett skit. Varm? Som en orm, det skiftar... Enegikrävande? Ja. Ego? Jag jag jag jag är ett ord som gärna förekommer i varje mening.. Vad är det för jävla gener vi har??
Usch, jag är så trött... 30 år. Så lång tid har det hållit på. 30 jävla år.. Om SAMMA SAKER!! Inte undra på att man är singel, utan självkänsla och rymmer undan folk. Umgänge är = läskigt...

Har levt på astmasprayen en vecka nu, så svårt att andas. Ångesteelaterat? Med all säkerhet.

God natt

Så mår jag ändå bättre. Men fy vilka grejer hon skriver och så grymma otäcka äckliga.. På något otäckt manipulerande vis så skriver hon exakt om sig själv, men talar om att det är mig hon beskriver. Otäckt..

Från min lillebror. Kopior på de som mor skickat till honom. Vår mor skriver om saker från 1977, 1992 och så vidare. I princip från att jag föddes till mitten av nittiotalet. Så har hon hållit på i 30 år, fast åren ändrats. Jag flyttade ifrån henne när jag var 11 år gammal. Domstolsbeslut. Så JAG bestämde inte detta. Även om jag hade försökt rymma och annat för att få komma till pappa. Men, så här har det varit år efter år efter år.

Jag är trött på dig kärringjävel!!!!!!! Låt oss bara vara...

Hon är sjuk. Jag vet. Men sjuka människor ska få hjälp och vård?? Inte den här??

Snälla gode Gud, se till att vår mamma låter oss vara.