Veckan är inte slut än...
Men det känns som om jag är det. Igår var jag till Ekenäs med släpet och lastade ur. Monterade den förhatliga ställningen av järn. Bar ur stekbord, vars platta är av järn (60*40 cm eller nåt). Min far tror fortfarande att jag är så stark som jag var för 15 år sen.
Sen åkte jag tillbaka, letade gratisparkering igen, hittade den och gick hem. Så slut! Vilade lite och sen gav mig iväg till mitt eget jobb. Så har veckan sett ut. Ett farande överallt och andra kanske tycker detta är ingenting, men jag har en kropp som inte mår bra och inte orkar så mycket. Och ett privatliv som inte är avundsvärt.
Men min chef sa en bra sak: Det där får du skaka av dig, inget du har med att göra. Så enkelt så rätt!
Jag är trött, så jävla trött. Men det gör också att jag inte orkar bry mig i onödan.