Denna dag...
Började med att lillebror vidarebefordrade idel sms från vår mor. Jag vill då inte se dom egentligen, har nämnt det men det har han nog glömt. Idag har det varit jobbigt. Har verkligen känt att jag inte orkar mer. Jag skulle så gärna radera ut henne, adoptera bort föräldrarskapet. Bort! Man kan adoptera bort barn, varför inte föräldrar??
Hon ÄCKLAR mig. Bara att höra hennes röst gör att min ryggrad vrider sig. Hela hennes uppenbarelse gör mig illamående och jag får rysningar. Hon födde mig, det är min mor. Hon är HEMSK.
Alla säger "lägg energi på dig själv" "tänk inte på henne" och så vidare. Vet ni vad? Det är inte så lätt. Hon är min mor!
Tänk er själva in i det för en stund. Det här är en människa som förstört min barndom, mina bröders liv, låtit mig se och höra saker som ett barn inte ska se eller höra (inte ens vuxna), misshandlat mig brutalt, psykat mig med att låtsas att jag inte finns, anmält mig till polisen under många år för alla möjliga brott, ringt och talat om att min lillebror är död (det var han inte men det tog 24 timmar innan jag fick svaret!), som gav mig sömntabletter och vin så jag skulle bli lugn, gömma mig (och min lillebror) på tåget och stjäla med oss saker, senast för två år sedan hotat att ha ihjäl mig. Allt detta och mycket mycket mer under trettio år och hon har inte slutat än. Fundera på det en stund..
Jag vill flytta så förbannat långt bort så ni anar inte. Men mitt barn bor här och så länge han gör det, så gör jag det.
Så när jag ibland säger att jag inte orkar mer, då menar jag det.
God natt
